Gårdagens yoga

Instruerade två yogapass igår. I vanliga fall instruerar jag bara det första, ett fortsättningspass och assisterar på det andra, vilket är ett nybörjarpass. Min kollega gör precis tvärt om. Nu har hon dock varit på semester och varit borta de två senaste söndagarna. Det är en utmaning att instruera båda passen på varandra, dels fysiskt men framför allt psykiskt, då jag verkligen försöker ge max av mig själv varje pass. Att dessutom inte ha någon som assisterar kräver naturligtvis ännu mer.

Men jag är inte den som backar för en utmaning ;-)

Vad jag lyckades med igår gör mig därför fantastiskt stolt över mig själv. Efter att ha haft det första passet kände jag mig som en urvriden trasa, och hade mer än gärna promenerat hem igen. Men eftersom 27 förväntansfulla yoggisar hann inta salen innan jag han smita (tsss) så var det bara att försöka fokusera och köra på.

Och...

...det gick helt fantastiskt! Lyckades mot alla odds med konststycket att skapa den där magiska stämningen som jag ständigt strävar efter. Efter passet var både jag och deltagarna euforiska om än HELT slutkörda. Det är en fantastisk självförtroendekick att klara av en sådan utmaning, vilket får mig att växa och bli stolt över mig själv.

Namasté


Kärlek

Älska mer, kramas mer och var rädda om varandra...


ALL kärlek till DIG!

Fredagsjogg

Fredagkväll och jag sitter här oerhört nöjd med mig själv. Har efter flera dagars halsot och småsnuva äntligen tagit mig ut i joggingspåret igen. Trots -7 utomhus, och trots en oerhörd seghet i kroppen så kom jag ut och joggade mig runt mina knappa 5 kilometer och det tillsammans med papsen min. Hans motstånd var oerhört stort, men jag gav inte med mig utan drog med honom ut. En tjänst som jag helt iskallt räknar med han blir tvungen att återgällda för eller senare, förmodligen för...

Iår är det tyngre än på flera år att komma igång med joggandet. Vet inte varför faktiskt, men jag tänker inte ge mig, nu är det pannben som gäller och jag  skall springa så ofta som jag har tid! Det är ju oerhört härligt när jag väl kommer ut och ibland är det till och med njutbart, även om det kanske inte var det idag i kylan.

Dags att söka jobb...

Idag har jag varit på anställningsintervju. Den första i mitt liv faktiskt. Var egen företagare i många år och har efter det har jag fått jobb utan att söka dem "på riktigt" . Men idag var det dags! Jobbet gäller tre månader i sommar, lönen är urdålig, arbetsuppgifterna är utmanande, jag är helt skräckslagen....Men ändå...

Nu börjar jag se slutet på min tid på Högskolan och suget efter att få börja jobba börjar smyga sig på mig. Att få omsätta all den teori jag lärt mig under dessa tre år till praktik skall bli en utmaning som jag nu är beredd att anta...

Det senaste åren har jag känns enorm skräck för att sluta skolan, men nu känner jag mer att ÄNTLIGEN är det dags! Nu är det bara 16 veckor kvar. Whiii!


Ecokassar

Igår kom våra efterlängtade Ecokassar som vi beställt på Ecoreco. Hur smarta som helst! Varje familjemedlem fick välja en egen och med fyra rejäla kassar kommer det att fungera även om vi skall storhandla. Varje kasse klarar av 20 kilo och är hur lätt och smidig som helst att stoppa i fickan när man går och handlar!

Eftersom vi är familjen plastpåse är detta en skön vändpunkt. Alla är taggade för att börja använda dessa snygga kassar och till och med pappan i familjen är på (kanske för att han fick välja en kasse själv?)


Dagens lycka

Just idag är jag lycklig över:

-Att jag tog mig i kragen och gick ut och sprang nästan 5 kilometer trots kyla och snöoväder.

-Att min allra käraste vän ringde mig och jag hann prata med henne länge. Det var som vanligt alldeles för länge sedan senast...

-Att mina föräldrar har kommit hem välbehållna efter en underbar solsemester.

-Att jag förmodligen får träffa min bror i morgon.

Currygryta



Idag lagade jag en gryta som har kommit att bli ytterligare favorit här hemma. Alla åt med god aptit och den är super enkel att göra.



Du behöver:
1 litet blomkålshuvud
1 burk med bönorgrodar ca 400 gram
1 burk med stora vita bönor ca 400 gram
1 purjolök
Olja eller margarin att steka i
2 tsk curry
2,5 dl matlagningsgrädde
2,5 dl mjölk ca
2 msk idealmjöl ca
salt, peppar

Gör så här:
Skär ner blomkålen och koka en skål med lite vatten i och lock på i micron ca 4 minuter. Skär purjon i strimlor och skölj av de vita bönorna. Hetta upp oljan och stek purjon och curryn lite lätt. Häll på mjölken, matlagningsgrädden och vispa i mjölet. Låt koka upp till lagom konsistens. Häll på böngroddarna, de vita bönorna och blomkålen. Koka bara upp så att allt blir varmt. Salta och peppra. Servera med ris eller bulgur. Hur enkelt som helst!

Rörelseglädje

En känsla som kommer över mig varje gång jag anstränger min kropp fysiskt är att jag är så tacksam över att jag har en kropp som gör som jag säger till den. Jag känner mig stark, smidig och vältränad. Något jag aldrig hade varit om jag inte vecka efter vecka, år efter år hade utmanat den och tränat den. Att ha en kropp som är stark och smidig är ingenting man får av sig själv. Vilket jag ofta upplever att många tror. Jag har på mina 18 år som gruppträningsinstruktör träffat på människor med vitt skilda uppfattningar om det här med träning.



Inte kan väl jag, som är så osmidig träna yoga? Jo, det är precis det du kan och bör göra. Inte vill du väl vara stel resten av ditt liv bara för att du inte vågade testa?

Inte kan väl jag träna gympa som har så ont i knäna? Klart att du kan, men naturligtvis skall du lyssna på din kropp och inte göra någonting som gör ont. Sedan kanske du inte bör hoppa och skutta om knäna gör ont. Men det går alldeles utmärkt att gympa även om du väljer att inte hoppa!

Jag går på gympa varje vecka och det är absolut det tråkigaste jag vet. Om nu gympa är det tråkigaste du vet kanske det inte är just gympa du skall träna utan testa någon annan form av fysisk aktivitet. Alla behöver  inte gilla samma sorts träning.

Jag som är så tjock kan inte träna. Nä och du tror du att du kommer bättre i form av att låta bli... 

Just alla dessa ursäkter och undanflykter är SÅ vanliga och det kan ibland göra mig lite ledsen och deprimerad. Att det finns så många människor som inte förstår att det inte finns några genvägar till hälsa och att det krävs fysisk aktivitet för att få en välmående kropp. Om det så är promenader, yoga, fotboll, gympa eller what so ever. Men vad som slagit mig är även att så många förefaller ha en så dålig självbild. Inte kan väl jag...

Allt jag kan göra är att försöka ge dessa personer en egoboost genom att få dem att förstå att de visst kan. ALLA kan, om man bara tar hänsyn till de personliga förutsättningarna. Vi är inte likadana och vi har inte samma förutsättningar, så är det bara. Att jämföra sig med någon annan är sig själv är helt meningslöst. Att försöka få träningsovilliga människor att förstå det är något som verkligen inspirerar mig. Ibland känns det dock lite tröstlöst när samma gamla tasktiga argument för att få slippa röra på sig kommer upp.

Nej, fler människor måste förstå att våra kroppar är en fantastisk mekanism som vi måste vara rädda om och som tillslut slutar fungera om vi inte utmanar den.




Nej, mer rörelseglädje åt folket!

Ny yogamatta

                                                                                                    
När det snart är dag för mig att investera i en ny yogamatta är det en sådan här ekologisk matta jag vill ha!

Mattans ovansida täcks av en jute och gummiblandning. Materialet ger en mycket slitstark, bekväm och naturlig yta att yoga på. Den har ett bra grepp, vilket gör den idealisk  för både nybörjar och avancerad yoga. Mattan kan maskintvättas och den är helt komposterbar!

Mattan finns att köpa på  YogaLabs, finns i flera olika färger och kostar 550 kronor.

Den mattan som jag använder nu är också helt fantastiskt bra, men den börjar bli sliten och tanken på en ekologisk matta känns ganska så lockande!


8 argument för ekologiskt

Denna information är hämtad på Krav.se.  De argumenterar väl för en mer ekologisk livsstil, vilket är inspirerande!




För många av oss känns det självklart att miljön mår bra av ekologiskt jordbruk, och att vi själva mår bra av ekologisk mat. Men vi ska bli många fler som tycker så. Därför ger vi dig åtta argument för ekologiskt.


1. Skonar vattnet

Ekologiska bönder använder inte syntetiska kemiska bekämpningsmedel. Om sådana preparat kommer ut i naturen kan de ge växter och djur nedsatt fruktsamhet, rubbad ämnesomsättning med mera. Bekämpningsmedlen läcker från åkrarna till våra vattendrag. I 44 procent av alla vattenprov som togs i Sverige 1985- 2001 hittades rester av bekämpningsmedel.



2. Öka den biologiska mångfalden

Bönderna sprutar bekämpningsmedel framförallt mot ogräs, men också mot insekter och svamp. Ogräsen och insekterna stryker förstås med på kuppen, det är ju meningen. Men om vissa arter dör, så påverkas balansen i naturen. När vi har färre blommor i fälten, så får vi också färre humlor, fjärilar och fåglar. På en ekologisk gård sprutar inte bonden mot blommorna, och därför finns det också ett rikare djurliv i och omkring odlingarna.



3. Värnar om djuren

Den KRAV-anslutna bonden tar hänsyn till djurens naturliga behov och beteenden. Djuren får ekologiskt foder, utevistelse och rekreation. Den goda omtanken om djuren gör att du kan äta kött och ägg med bättre samvete.



4. Är aktsam om jordens bördighet

När du handlar KRAV-märkt gynnar du ett jordbruk som inte gödslar växterna med snabbverkande konstgödsel. Den ekologiska bonden gödslar istället sin mark med djurgödsel och växtrester. Det förbättrar jordkvalitén och gynnar livet i marken.



5. Månar om din hälsa

Den KRAV-märkta maten är naturligt hälsosam. Det är mat som har fått växa och mogna på sina egna villkor, utan syntetiska kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Den KRAV-märkta maten ska vara så ärlig som möjligt. Därför tillåts inga syntetiska färgämnen, smakämnen, sötningsmedel eller aromämnen, härdade fetter eller genmodifierade organismer vid framställningen av KRAV-märkta livsmedel. Ekologiska kor äter mycket klöver och gräs som visat sig öka halten av den nyttiga Omega-3-fettsyran i kött och mjölk. Det finns också undersökningar som visat på mer C-vitamin och naturliga antioxidanter i ekologiska grönsaker.



6. Sprider inte GMO

Användningen av genmodifierade organismer har ökat lavinartat över hela världen. Ekologiska bönder och livsmedelsproducenter tar det säkra före det osäkra och använder inte GMO i sina produkter. GMO är alltså inte tillåtet att använda enligt KRAVs regler. Det finns flera skäl till varför KRAV inte tillåter GMO. Dels anser vi att naturen är tillräckligt bra som den är. Att den inte behöver förändras, men vi är också oroade för riskerna med GMO och framförallt spridningen till den vilda naturen och till ekologiska odlingar. Ingen vet vad som händer när GMO korsas med naturliga arter. Det finns all anledning att vara skeptisk till gentekniken.



7. Tar socialt ansvar

Vi på KRAV bryr oss om hur bönderna har det. Den som odlar ekologiskt behöver inte skydda sig mot farliga kemiska bekämpningsmedel. Det är viktigt, inte minst för odlare i tredje världen som inte har råd med dyr skyddsutrustning och därför löper stor risk att skada sig.



8. Sparar på resurser

Det ekologiska jordbruket strävar efter att hushålla med tillgångar och utnyttja resurser som finns på platsen. Den ekologiska bonden odlar själv en stor del av fodret till sina djur och sprider sedan deras gödsel tillbaka till åkern. Det gör att mer av näringsämnena cirkulerar lokalt. Det viktiga näringsämnet kväve produceras också lokalt och naturligt. Istället för att köpa in konstgödsel odlar den ekologiska bonden klöver för att fånga luftens kväve och göra det tillgängligt för växterna. Eftersom det går åt mycket energi för att framställa och frakta konstgödsel kan även energianvändningen bli lägre på den ekologiska gården.


Nytt tänkande

Märker på mig själv att jag tänker annorlunda mot vad jag gjorde för bara ett par år sedan. Mitt förhållande till shopping och konsumerande är till exempel total förändrat. Nu har jag förvisso aldrig varit någon storshoppare men det har nog ärligt varit mer att göra med taskig ekonomi än vad det haft att göra med ideal.

Var i Göteborg med dottern igår. Både hon och jag hade relativt välfyllda plånböcker och med tanke på hur tomt det ekar i min garderob hemma så hade jag ett gyllene tillfälle att verkligen shoppa loss. Men nej då...

Hittade egentligen MASSOR som jag skulle vilja ha. Var inne på Indiska en bra stund och klämde på det mesta där inne.

Men,

Inget plagg eller någon pryl som jag nöp i väckte mitt HAbegär så mycket att jag tyckte det var värt att lägga mina surt förvärvade slantar på. Det var nästan så jag blev lite rädd för mig själv där ett tag och jag började fundera på om jag blivit en riktig snåljåp...Men jag tror inte det. Jag kände nog mer att sålänge jag inte MÅSTE ha en sak så kanske jag lika gärna kan låta bli. Och än så länge har jag ju faktiskt kläder att ta på mig...(även om de är få, slitna och omoderna)

Snullet...

Var i Göteborg i dag och tänkte passa på att besöka världens bästa matvaruaffär...



Men de hade visst söndagsstängt. Vad snullet...

Första löppasset för året

Jag säger bara ÄNTLIGEN!

Som jag längtat, våndats och fasat över detta. Jag har inte tränat någon löpning sedan i Augusti så fasan över att början om på noll har i flera månader gjort att jag valt att inte gett mig ut.

Men...

...det var inte så farligt som jag befarade. Nej, tvärtom, det kändes faktiskt helt okej. Kände mig starkare och flåset var bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på, men då skall man komma ihåg att det ändå bara var 4,7 kilometer. Om 3½ månad skall jag orka 17 kilometer till. Menmen, det ger sig nog...

Elljusslingan jag brukar springa hade samtliga lampor trasiga och det var snorhalt och detta tvingade mig att hitta en ny runda. Den kändes helt okej och fördelen var att det var 90 procent asfalt istället för grus som jag brukar springa på. Insåg förra året  att jag behöver öka mer på att springa på asfalt då det var det som var den stora utmaningen på Göteborgsvarvet.

Nu är jag vansinnigt nöjd med mig själv och skall njuta av resten av kvällen!


Mammalycka

Nu har jag varit mamma i 15½ år till varierande antal barn. Just nu till 3 stycken, 15,12 och 6 år gamla. Det finns inga planer på att utvidga familjen ytterligare, men det beror nog mer på att pappan tycker att det räcker nu än på mig. Jag älskar barn och tycker det är oerhört stimulerande att vara förälder. En sak som är häftig som jag inte har reflekterat så mycket på tidigare är hur självutvecklande det är att vara förälder. Det är lätt att fokusera på sina barns utveckling och uppfostran, men man kan nästan säga att jag som förälder åker snålskjuts på deras utvecklig.

Med åren känner man sig ju mer trygg i sitt föräldraskap, men något som jag har funderat på är även att kärleken man känner för sina barn förändras i takt med hur stora de blir. När barnen var små var det någonslags överbeskyddande kärlek man kände, men nu när de är större så är det stolthet över hur bra de faktiskt blev! Missförstå mig rätt, jag pratar inte om vad det är barnen presterar utan vilka värderingar de har och hur de ÄR och hur de känner inför dig själva.

Något jag och barnens pappa har fokuserat på under barnens uppväxt är att våra barn skall tro på sig själva och inte backa för nya utmaningar. De skall veta att livet har inga begränsningar, utan vill man någonting så är det det målet man skall sträva mot. Något vi också har varit noga med är att de skall behandla både sig själva och andra med respekt. Att vara snäll och givmild mot både sig själv och andra är SÅ viktigt! Inte minst i dagens Egocentrerade samhälle!

Varje gång jag genom barnens beteende får bevis för att vi har lyckats gör det mig så förbannat stolt. Jag har uppfostrat 3 barn som alla förstår att kärlek inför sig själv och sina medmänniskor är de viktigaste ingridienserna för ett lyckigt liv!

Det gör mig mallig!

Massor av kärlek!


Göteborgvarvet



Förra våren gjorde jag min debut på Göteborgsvarvet, något jag längtat efter i MASSOR av år. Att jag inte sprungit tidigare har haft många olika orsaker. Övervikt var en, men även ett skadat knä, benhinneinflammation och naturligtvis tre graviditeter har satt stopp för mitt deltagande.

Men förra året var jag äntligen i sådan form att jag kände mig redo. Det var något av det absolut roligaste jag gjort och det var mycket lättare än vad jag någonsin drömt om. Nu hade jag turen att ha sällskap med min pappa hela vägen, vilket naturligtvis gav det en ytterligare dimension. Fantastiskt. Att få sällskapa med någon som sprunit loppet närmare 20 gånger är ju en jättefördel. En personlig farthållare och coach liksom!

Samma sekund jag lycklig och nöjd sprang över mållinjen lovade jag mig själv att det här skulle jag göra om, för känslan var helt fantastisk! Att känna att min kropp klarar av att springa 21 kilometer på asfalt ger ett enormt självförtroende! Så naturligtivis anmälde jag mig fort som blixten till årets varv så fort anmälningsblanketten damp ner i brevlådan i höstas. Har varit taggad till tusen hela tiden. Men nu är det inte utan att jag börjar få lite kalla fötter...

Jag har nämligen under hösten och vintern lyckats hålla mig från (förvisso lite mot min vilja, men ändå), all form av konditionsträning. Jag har kört yoga flera gånger i veckan, men på grund av alldeles för mycket i skolan den sista tiden , så har övrig träning fått stryka på foten. Inte bra!

Så till helgen är det jag som sätter en stor fet fot i ändan på mig själv och snörar på mig skorna och ger mig ut i joggingspåret. Det är HÖG tid nu om det inte är ett alltför plågsamt Göteborgsvarv jag vill genomföra...

Keep jogging!

(Förövrig så hittar ni Sveriges, vad jag tycker, mysigaste, löparcommunity här!)

RSS 2.0