Första löppasset för året

Jag säger bara ÄNTLIGEN!

Som jag längtat, våndats och fasat över detta. Jag har inte tränat någon löpning sedan i Augusti så fasan över att början om på noll har i flera månader gjort att jag valt att inte gett mig ut.

Men...

...det var inte så farligt som jag befarade. Nej, tvärtom, det kändes faktiskt helt okej. Kände mig starkare och flåset var bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på, men då skall man komma ihåg att det ändå bara var 4,7 kilometer. Om 3½ månad skall jag orka 17 kilometer till. Menmen, det ger sig nog...

Elljusslingan jag brukar springa hade samtliga lampor trasiga och det var snorhalt och detta tvingade mig att hitta en ny runda. Den kändes helt okej och fördelen var att det var 90 procent asfalt istället för grus som jag brukar springa på. Insåg förra året  att jag behöver öka mer på att springa på asfalt då det var det som var den stora utmaningen på Göteborgsvarvet.

Nu är jag vansinnigt nöjd med mig själv och skall njuta av resten av kvällen!


Mammalycka

Nu har jag varit mamma i 15½ år till varierande antal barn. Just nu till 3 stycken, 15,12 och 6 år gamla. Det finns inga planer på att utvidga familjen ytterligare, men det beror nog mer på att pappan tycker att det räcker nu än på mig. Jag älskar barn och tycker det är oerhört stimulerande att vara förälder. En sak som är häftig som jag inte har reflekterat så mycket på tidigare är hur självutvecklande det är att vara förälder. Det är lätt att fokusera på sina barns utveckling och uppfostran, men man kan nästan säga att jag som förälder åker snålskjuts på deras utvecklig.

Med åren känner man sig ju mer trygg i sitt föräldraskap, men något som jag har funderat på är även att kärleken man känner för sina barn förändras i takt med hur stora de blir. När barnen var små var det någonslags överbeskyddande kärlek man kände, men nu när de är större så är det stolthet över hur bra de faktiskt blev! Missförstå mig rätt, jag pratar inte om vad det är barnen presterar utan vilka värderingar de har och hur de ÄR och hur de känner inför dig själva.

Något jag och barnens pappa har fokuserat på under barnens uppväxt är att våra barn skall tro på sig själva och inte backa för nya utmaningar. De skall veta att livet har inga begränsningar, utan vill man någonting så är det det målet man skall sträva mot. Något vi också har varit noga med är att de skall behandla både sig själva och andra med respekt. Att vara snäll och givmild mot både sig själv och andra är SÅ viktigt! Inte minst i dagens Egocentrerade samhälle!

Varje gång jag genom barnens beteende får bevis för att vi har lyckats gör det mig så förbannat stolt. Jag har uppfostrat 3 barn som alla förstår att kärlek inför sig själv och sina medmänniskor är de viktigaste ingridienserna för ett lyckigt liv!

Det gör mig mallig!

Massor av kärlek!


Göteborgvarvet



Förra våren gjorde jag min debut på Göteborgsvarvet, något jag längtat efter i MASSOR av år. Att jag inte sprungit tidigare har haft många olika orsaker. Övervikt var en, men även ett skadat knä, benhinneinflammation och naturligtvis tre graviditeter har satt stopp för mitt deltagande.

Men förra året var jag äntligen i sådan form att jag kände mig redo. Det var något av det absolut roligaste jag gjort och det var mycket lättare än vad jag någonsin drömt om. Nu hade jag turen att ha sällskap med min pappa hela vägen, vilket naturligtvis gav det en ytterligare dimension. Fantastiskt. Att få sällskapa med någon som sprunit loppet närmare 20 gånger är ju en jättefördel. En personlig farthållare och coach liksom!

Samma sekund jag lycklig och nöjd sprang över mållinjen lovade jag mig själv att det här skulle jag göra om, för känslan var helt fantastisk! Att känna att min kropp klarar av att springa 21 kilometer på asfalt ger ett enormt självförtroende! Så naturligtivis anmälde jag mig fort som blixten till årets varv så fort anmälningsblanketten damp ner i brevlådan i höstas. Har varit taggad till tusen hela tiden. Men nu är det inte utan att jag börjar få lite kalla fötter...

Jag har nämligen under hösten och vintern lyckats hålla mig från (förvisso lite mot min vilja, men ändå), all form av konditionsträning. Jag har kört yoga flera gånger i veckan, men på grund av alldeles för mycket i skolan den sista tiden , så har övrig träning fått stryka på foten. Inte bra!

Så till helgen är det jag som sätter en stor fet fot i ändan på mig själv och snörar på mig skorna och ger mig ut i joggingspåret. Det är HÖG tid nu om det inte är ett alltför plågsamt Göteborgsvarv jag vill genomföra...

Keep jogging!

(Förövrig så hittar ni Sveriges, vad jag tycker, mysigaste, löparcommunity här!)

Mammas flicka!

Idag är det min äldsta dotter (15 år)  som lagar middag här hemma. Hon har bestämt att familjen skall äta kyckling i pitabröd (jag får falafel). Nu står hon ute i köket och rensar den grillade kycklingen och hon har förtvivlat försökt slippa undan med att både fjäska med mig, sin pappa och sin kompis. Hon står där ute och plågas och mumlar för sig själv att det är hemskt att ta i en död kyckling. Helt plötsligt utropar hon: 

-Mamma, nu vet jag vad jag skall bli när jag blir stor...Jag skall rädda världen!




Det är mammas tös det!

Quornrisotto



När jag lagar mat vill jag att det skall gå fort, innehålla så lite halvfabrikat som möjligt, vara billigt och helst skall alla i familjen tycka om det. Detta är en sådan rätt!



Du behöver:
3 dl ris

olja eller margarin att steka i

1 gul lök

10 st färska champinioner

300 gram quornfärs

2 st paprikor

2 dl vatten

1 grönsaksbuljongtärning

2 msk tomatpuré

2 msk thailänsk soya

salt, peppar och chilipulver


Sås

2,5 dl gräddfil eller liknande

1 vitlöksklyfta

salt och svartpeppar



Koka riset enligt anvisningarna på förpackningen. Stek det hackade löken och de skivade champinionerna i oljan eller margarinet. Häll på quornfärsen, vattnet, tomatpurén och buljongtärningen. Häll på soyan och puttra ihop ett par minuter. Krydda och blanda i de skurna paprikorna. Låt dessa bara bli varma, de skall fortfarande vara ganska råa och blanda till sist ner det färdigkokta riset. Blanda ihop såsen och servera med sallad. Häpp- Färdig!

Skulle gissa att det räcker till ungefär 6 portioner


Komigång gympa

Berättade ju för en vecka sedan att jag hade varit på Komigång gympa. Anledningen var den att det är min mamma som instruerar det passet (Jo, hon är spänstig som få) och då hon är på solsemester denna veckan fick jag vara vikarie. Därav studiebesöket förra veckan.

Själv instruerar jag ingen gympa denna terminen, och har inte gjort det på ett par år. Just nu är det bara Poweryoga som gäller för min del och just därför är det så roligt att vara vikarie och att få bevis för att de gamla takterna sitter kvar!

Iallafall...

Idag var det 18 sköna tjejer/damer och en herre som var med. En brokig skara och anledningarna att det går på Komigång gympa är flera. Någon var nackskadad, flera var kraftigt överviktiga, några hade inte tränat på länge och någon hade inte tränat sedan hon gick i skolan. Det som ändå förenar deltagarna är att de kämpar och sliter och garvar tillsammans. En sådan kämparglöd! Tror knappt jag varit med om en häftigare upplevelse och då har jag varit grupprtäningsinstruktör sedan jag var 17 år, dvs i 18 år!!!

Jag fick ståpäls flera gånger under passet och det var inte utan att det leta sig fram en liten lyckotår i ena ögonvrån. När jag plockade upp efter oss i hallen hörde jag de nöjda babblandet inifrån omklädningsrummet. Alla var SÅ nöjda och glada över sin egen insats!

Sådana gånger känner jag stor ödmjukhet över att faktiskt göra en liiiiten skillnad i någons liv!

Det är stort!

Min viktresa

Som så många tjejer i min ålder så har jag inte helt lätt för att hålla vikten. Tidig p-pilleranvändning och tre graviditeter har trots relativ bra mathållning och mycket träning satt sina spår under åren. Jag gissar att jag inte är direkt ensam om att hysteriskt kämpat mig ner några kilo för att sedan släppa på kontrollen och lägga på mig det mesta igen. Gick på viktväktarna för ett antal år sedan och har faktiskt sedan dess varit "normalviktig", iallfall om man räknar bmi. Trots detta så har varje dag varit en kamp för att inte gå upp i vikt igen. Viktfixering är mitt mellannamn, och det är vare sig speciellt hälsosamt eller konstruktivt.

Har fortfarande en del tankevurpor att jobba med, men har ändå sedan en tid tillbaks en taktik som jag tror är hållbar i längden. För det första har jag slängt ut vågen. Att hoppa upp och ner på en våg i tid och otid är bara nedbrytande, utan jag väger mig hemma hos min mamma och pappa någon gång i månaden för att ha lite koll.

Sedan räknar jag vare sig points eller kalorier längre (jo, jag har hållt på med sådant förrut), utan jag äter det jag vill i lagoma portioner. Jag försöker inte äta allt för sent på kvällen och inte kompensera för min träning som jag alltid har gjort förrut. Att träna för att sedan äta upp allt man förbränt och lite till håller inte. Då går man upp istället för att hålla vikten.

Maten jag äter skall innehålla så lite konstigheter som möjligt och så långt som möjligt lagad från grunden. Snabbmat går bort! Med denna nya taktik tänker jag hålla min vikt utan att vare sig kämpa ihjäl mig eller vara viktfixerad.

Denna kollektiva viktfixering som finns i vårt samhälle VÄGRAR jag vara en del av längre. Har lagt alldeles för många år och för mycket energi på det, så det räcker nu! Jag tänker inte längre fettsnålt sockersnålt eller kolhydratsnålt, nu tänker jag bara HÄLSOSAMT!

Det känns faktiskt väldigt befriande! 

En annorlunda dag...

Efter en oerhört tung dag med fruktansvärt jobbig begravning kom jag hem uttorkad efter alla tårar och med sprängande huvudvärk . Det enda jag ville göra var att gå och lägga mig under täcket och bara sova bort det jobbiga. Men jag bestämde mig ändå för att gå och träna. En snabb promenad bort till gympalokalen och det kändes genast lite lättare. Passet körde jag med en sådan frenesi att jag trodde hjärtat skulle sprängas i brösten. Det var precis som om jag tänkte att en skenande puls skulle ta bort allt det jobbiga. Tårarna strömmade och så även svetten.

Just nu är jag ju naturligvis helt utpumpad, men det känns ändå lite lättare. Tänk vad helande det ändå kan vara att låta kroppen jobba riktigt hårt. Nu väntar en skön dusch och sedan skall jag göra ett nytt försök på spikamattan. (jag har fått låna mina föräldrars medan de är på semester.) Alla som jag pratat med och som använder spikmatta säger att det bästa är att ligga på den precis innan man skall sova. Det skall tydligen vara väldigt avslappnande och sömnen skall tydligen bli väldigt skön!

Det ser jag fram mot!

Kramar/
Hippietanten

Positivt tänkande

En sådan här dag, när vädret är grått och trist, det är evighetslångt kvar till sommaren och det regnar småspik ute är det lätt att deppa ner sig, vilket jag periodvis är expert på. Har nu bestämt mig för att ändra detta negativa tankesätt och försöka hitta ljuspunkter även när dagarna är som tristas och jag egentligen inte orkar komma ur sängen. Just idag känner jag glädje över:

-Att min yngsta dottern var så nöjd med sig själv efter att hon på ett mycket förtjänstfullt sätt genomfört sin gymnastiktävling  idag.

-Att det kom 34(!) personer på dagens nybörjarpass i poweryoga. Tänk. 34 personer TILL som vill förändra sitt liv mot ett hälsosammare!

-Att min kropp kändes mjuk och skön på båda dagens yogapass. den brukar tyvärr stelna till på det andra passet i vanliga fall, men idag kändes det finfint hela tiden.


Spikmatta

Att ta hjälp av en spikmatta för att uppnå bättre hälsa verkar vara någonting som är i ropet just nu. Iallafall i min umgängeskrets. Jag har flera nära och kära som lovprisar sin spikmatta och som påstår att den gör underverk för både kropp och själ. Spikmattan sägs effektivt lösa upp alla sorters spänningar, frigöra endorfiner och lyckohormoner. Att regelbundet ligga på spikmatta gör dig lugnare, mindre stressad, avslappnad och lyckligare.

Idag när jag var hemma hos mina föräldrar så passade jag på att pröva deras nyinköpta spikmatta. Jag låg med ryggen på den med bar överkropp i ca 15 minuter. Jag vet inte om jag tycker att det var så skönt som alla säger att det är, utan jag tyckte nog att det gjorde ganska så ont, framförallt på skulderbladen. Men den värsta smärtan försvann efter ca 10 minuter, samtidigt som värmen började sprida sig i ryggen.



Gissar att de positiva effekterna kommer först efter att man legat på mattan några gånger. Spännande är det iallafall
Är du nyfiken på spikmattorna så kan du läsa mer här

/Hippietanten


Linssoppa



Ett av familjens absoluta favoritrecept! Lättlagat, gott, billigt och super att ha i lunchlådan dagen efter!



Du behöver:
1 msk margarin eller olja

2 gula lökar

1-2 vitlöksklyftor

1 kruka färsk basilika

1 pkt krossade tomater

1-1½ liter vatten

2 grönsaksbuljongtärningar

200 gram torkade röda linser

10 skalade potatisar


Gör så här:
Skiva löken, krossa vitlöksklyftorna och hacka basilikan. Fräs till löken så att den blir glansig, fräs även vitlöken i oljan i  en stor gryta. Smula över buljongtärningarna och häll över de krossade tomaterna och vattnet. Låt koka upp. Skiva potatisarna i ca 3 gånger 3 cm stora bitar. Häll i potatisen och koka i 5 minuter, häll sedan över linserna och koka ytterligare 15 minuter. Precis innan det är klart, blanda i basilikahacket. Salta och peppra och späd med mer vatten om soppan blir för tjock. Ev kan man blanda i lite haricots verts som får värmas upp i soppan.


Läskträsket

När vår familj började vår resa mot ett mer ekologiskt och hälsomedvetet liv så satt vi benhårt fast i läskträsket. Vi, 2 vuxna och 3 barn, drack varje vecka bortåt 6 liter läsk  vilket är på tok för mycket  för av vare sig  miljön eller kroppen skall må riktigt bra. Familjen drack vanlig läsk och jag som tänkte på min vikt drack light läsk.

Vi kände att det var en vana som vi genast behövde bryta och i somras tog vi steget fullt ut. Vatten på vardagar och till helgen hemagjord saft. Hela sommaren plockade vi bär och fläder i massor som vi gjorde litervis av saft på. Vi höll ner socker mängden så mycket vi bara kunde, hällde upp saften på flaskor och stoppade halva frysen full. Vi gjorde fläder, jordgubb, rabarber och vinbärssaft och det blev så mycket att vi har kunnat skänka bort massor till nära och kära. En mycket uppskattade present!

Nu känns det bra att när vi väl festar till det på helgen så är det med en dryck som är helt ekologisk, fantastiskt mycket billigare och utan onödiga tillsatser!!
 

Varför vegetarian?

I somras bestämde jag mig för att sluta äta kött. Ett beslut som växt fram under många år. Redan under tonårstiden hade jag dessa funderingar, men under min uppväxt var det närmaste jag kom grönsaker två gurksivor och en halv tomat som dekoration på tallriken. Så just då var steget lite för stort att ta.

Jag blev mamma ganska ung och som småbarnsmamma kände jag att jag inte riktigt hade de kunskaper som krävdes för att leva på vegetarisk kost. Nu är mina barn lite större och vi hjälps åt att laga middag hemma. När jag lagar mat så blir det endast vegetariskt, men de dagar de lagar mat får de välja själva vad de skall bjuda på. Förbluffande ofta väljer de numera att laga vegetariskt de med!

Anledningarna till att jag har valt bort kött i min kost är framför allt miljömässiga och hälsomässiga. Att äta vegetariskt innebär mindre påverkan på vår miljö genom minskade behov av yta för att odla mat, miskad vattenåtgång, mer mat till fler i världen och minskade miljöförstörande utsläpp. Att hälsan blir bättre av att äta vegetarisk finns det flera studier som visar på. Att äta vegetariskt miskar bland annat risken för att utveckla hjärt- och kärl sjukdomar. Att äta grönt innebär att man får i sig mer fibrer, antioxidanter och vitaminer.

Sedan jag slutade äta kött upplever jag att jag mår bättre och känner mig piggare. Magen fungerar bättre och jag har fått lära mig att inte bli sådär övermätt, som nästan kunde vara strävan att bli , förrut. Jag började med att köra en köttfri månad på prov för att testa mig fram och känna på det och eftersom det gick så bra så bestämde jag mig för att fortsätta leva köttfritt mer permanent.

För enkelhetens skull så äter jag fortfarande fisk, ägg och mejeriprodukter och strävan är att så mycket som möjligt av maten skall vara ekologisk.

Har Du funderingar på att sluta äta kött, så testa vet ja! Ta en månad och testa hur det känns. Tänkte att jag framöver skulle dela med mig av mina bästa veggorecept här på bloggen.

Ikväll blir det falafel i pitabröd med tatziki och klyftpotatis. Smarrigt!

Poweryoga

Ikväll är det dags för poweryoga, något jag instruerar ett par gånger i veckan. Kvällens pass är ett steg 2 pass och de flesta som går i den gruppen har yogat  i 2-3 terminer. Poweryoga passar de allra flesta och i min grupp är det en salig blandning av åldrar och storlekar på deltagarna. Poweryoga gör Dig starkare, lugnare, smidigare och mer välbalanserad i både kropp och knopp.

Har Du någon förening eller friskvårdanläggning som kör poweryoga där Du bor så passa på att gå dit på ett pröva-på-pass. De flesta blir förvånade hur snabbt de positiva resultaten märks på kroppen och i huvudet. En av mina deltagare sa en gång att efter hon hade kört ett pass så kändes det som hon hade bomull i huvudet. Det är en ganska så målande beskrivning tycker jag!





Är Du nybörjare på yoga eller om Du vill fördjupa dina kunskaper är Ulrica Norbergs bok Poweryoga en bok jag verkligen kan rekomendera. Full av vackra bilder och späckad med information gör att den för de intresserade är en riktig guldgruva!

Så tänk inte att poweryoga inte är någonting för Dig för att Du inte är tillräckligt vig, stark eller smal. Poweryoga är till för ALLA!

Namasté


Lycka!

Vilken fantastisk lycka!

Spenderade kvällen tillsammans med ett  gäng sköna "kom-igångare". Ett blandat gäng herrar, damer, tjocka som smala som vill komma igång till ett mer rörligt och aktivt liv. Ett gäng som var alldeles överlyckliga efter en timmes träning. Ett gäng som ALDRIG förrut tränat och som nu så smått börjat upptäcka en helt ny värld. En värld där kroppen gör som man säger till den och där man känner sig starkare och smidigare än vad man någonsin har gjort.

Att få ta del av deras resa är en ynnest som jag är SÅ ödmjuk inför...

Vilken glädje! Nu kommer jag att sova gott.


Kram/
Hippietanten

Välkommen hit

Hallåhallå!

Har bloggat i ett par år under mitt riktiga namn, men tänkte nu byta taktik och tänkte att jag skulle sprida lite glädje åt omvärlden under mitt nya alterego Hippietanten. Jag tänker skriva om sådant som berör mig och som gör mig glad. Träning, kost, hälsa, familj, kärlek, glädje... 

Bloggen kommer även finnas till för att jag för min  egen skull skall kunna peppa mig för att leva ett liv fyllt med lite mer kärlek och lite mer glädje! 


Kärlek!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0