Gårdagens yoga

Instruerade två yogapass igår. I vanliga fall instruerar jag bara det första, ett fortsättningspass och assisterar på det andra, vilket är ett nybörjarpass. Min kollega gör precis tvärt om. Nu har hon dock varit på semester och varit borta de två senaste söndagarna. Det är en utmaning att instruera båda passen på varandra, dels fysiskt men framför allt psykiskt, då jag verkligen försöker ge max av mig själv varje pass. Att dessutom inte ha någon som assisterar kräver naturligtvis ännu mer.

Men jag är inte den som backar för en utmaning ;-)

Vad jag lyckades med igår gör mig därför fantastiskt stolt över mig själv. Efter att ha haft det första passet kände jag mig som en urvriden trasa, och hade mer än gärna promenerat hem igen. Men eftersom 27 förväntansfulla yoggisar hann inta salen innan jag han smita (tsss) så var det bara att försöka fokusera och köra på.

Och...

...det gick helt fantastiskt! Lyckades mot alla odds med konststycket att skapa den där magiska stämningen som jag ständigt strävar efter. Efter passet var både jag och deltagarna euforiska om än HELT slutkörda. Det är en fantastisk självförtroendekick att klara av en sådan utmaning, vilket får mig att växa och bli stolt över mig själv.

Namasté


Dagens lycka

Just idag är jag lycklig över:

-Att jag tog mig i kragen och gick ut och sprang nästan 5 kilometer trots kyla och snöoväder.

-Att min allra käraste vän ringde mig och jag hann prata med henne länge. Det var som vanligt alldeles för länge sedan senast...

-Att mina föräldrar har kommit hem välbehållna efter en underbar solsemester.

-Att jag förmodligen får träffa min bror i morgon.

Komigång gympa

Berättade ju för en vecka sedan att jag hade varit på Komigång gympa. Anledningen var den att det är min mamma som instruerar det passet (Jo, hon är spänstig som få) och då hon är på solsemester denna veckan fick jag vara vikarie. Därav studiebesöket förra veckan.

Själv instruerar jag ingen gympa denna terminen, och har inte gjort det på ett par år. Just nu är det bara Poweryoga som gäller för min del och just därför är det så roligt att vara vikarie och att få bevis för att de gamla takterna sitter kvar!

Iallafall...

Idag var det 18 sköna tjejer/damer och en herre som var med. En brokig skara och anledningarna att det går på Komigång gympa är flera. Någon var nackskadad, flera var kraftigt överviktiga, några hade inte tränat på länge och någon hade inte tränat sedan hon gick i skolan. Det som ändå förenar deltagarna är att de kämpar och sliter och garvar tillsammans. En sådan kämparglöd! Tror knappt jag varit med om en häftigare upplevelse och då har jag varit grupprtäningsinstruktör sedan jag var 17 år, dvs i 18 år!!!

Jag fick ståpäls flera gånger under passet och det var inte utan att det leta sig fram en liten lyckotår i ena ögonvrån. När jag plockade upp efter oss i hallen hörde jag de nöjda babblandet inifrån omklädningsrummet. Alla var SÅ nöjda och glada över sin egen insats!

Sådana gånger känner jag stor ödmjukhet över att faktiskt göra en liiiiten skillnad i någons liv!

Det är stort!

Positivt tänkande

En sådan här dag, när vädret är grått och trist, det är evighetslångt kvar till sommaren och det regnar småspik ute är det lätt att deppa ner sig, vilket jag periodvis är expert på. Har nu bestämt mig för att ändra detta negativa tankesätt och försöka hitta ljuspunkter även när dagarna är som tristas och jag egentligen inte orkar komma ur sängen. Just idag känner jag glädje över:

-Att min yngsta dottern var så nöjd med sig själv efter att hon på ett mycket förtjänstfullt sätt genomfört sin gymnastiktävling  idag.

-Att det kom 34(!) personer på dagens nybörjarpass i poweryoga. Tänk. 34 personer TILL som vill förändra sitt liv mot ett hälsosammare!

-Att min kropp kändes mjuk och skön på båda dagens yogapass. den brukar tyvärr stelna till på det andra passet i vanliga fall, men idag kändes det finfint hela tiden.


RSS 2.0