Hippietanten

Som så många tjejer i min ålder så har jag inte helt lätt för att hålla vikten. Tidig p-pilleranvändning och tre graviditeter har trots relativ bra mathållning och mycket träning satt sina spår under åren. Jag gissar att jag inte är direkt ensam om att hysteriskt kämpat mig ner några kilo för att sedan släppa på kontrollen och lägga på mig det mesta igen. Gick på viktväktarna för ett antal år sedan och har faktiskt sedan dess varit "normalviktig", iallfall om man räknar bmi. Trots detta så har varje dag varit en kamp för att inte gå upp i vikt igen. Viktfixering är mitt mellannamn, och det är vare sig speciellt hälsosamt eller konstruktivt.

Har fortfarande en del tankevurpor att jobba med, men har ändå sedan en tid tillbaks en taktik som jag tror är hållbar i längden. För det första har jag slängt ut vågen. Att hoppa upp och ner på en våg i tid och otid är bara nedbrytande, utan jag väger mig hemma hos min mamma och pappa någon gång i månaden för att ha lite koll.

Sedan räknar jag vare sig points eller kalorier längre (jo, jag har hållt på med sådant förrut), utan jag äter det jag vill i lagoma portioner. Jag försöker inte äta allt för sent på kvällen och inte kompensera för min träning som jag alltid har gjort förrut. Att träna för att sedan äta upp allt man förbränt och lite till håller inte. Då går man upp istället för att hålla vikten.

Maten jag äter skall innehålla så lite konstigheter som möjligt och så långt som möjligt lagad från grunden. Snabbmat går bort! Med denna nya taktik tänker jag hålla min vikt utan att vare sig kämpa ihjäl mig eller vara viktfixerad.

Denna kollektiva viktfixering som finns i vårt samhälle VÄGRAR jag vara en del av längre. Har lagt alldeles för många år och för mycket energi på det, så det räcker nu! Jag tänker inte längre fettsnålt sockersnålt eller kolhydratsnålt, nu tänker jag bara HÄLSOSAMT!

Det känns faktiskt väldigt befriande!