Hippietanten

Berättade ju för en vecka sedan att jag hade varit på Komigång gympa. Anledningen var den att det är min mamma som instruerar det passet (Jo, hon är spänstig som få) och då hon är på solsemester denna veckan fick jag vara vikarie. Därav studiebesöket förra veckan.

Själv instruerar jag ingen gympa denna terminen, och har inte gjort det på ett par år. Just nu är det bara Poweryoga som gäller för min del och just därför är det så roligt att vara vikarie och att få bevis för att de gamla takterna sitter kvar!

Iallafall...

Idag var det 18 sköna tjejer/damer och en herre som var med. En brokig skara och anledningarna att det går på Komigång gympa är flera. Någon var nackskadad, flera var kraftigt överviktiga, några hade inte tränat på länge och någon hade inte tränat sedan hon gick i skolan. Det som ändå förenar deltagarna är att de kämpar och sliter och garvar tillsammans. En sådan kämparglöd! Tror knappt jag varit med om en häftigare upplevelse och då har jag varit grupprtäningsinstruktör sedan jag var 17 år, dvs i 18 år!!!

Jag fick ståpäls flera gånger under passet och det var inte utan att det leta sig fram en liten lyckotår i ena ögonvrån. När jag plockade upp efter oss i hallen hörde jag de nöjda babblandet inifrån omklädningsrummet. Alla var SÅ nöjda och glada över sin egen insats!

Sådana gånger känner jag stor ödmjukhet över att faktiskt göra en liiiiten skillnad i någons liv!

Det är stort!