Rörelseglädje

En känsla som kommer över mig varje gång jag anstränger min kropp fysiskt är att jag är så tacksam över att jag har en kropp som gör som jag säger till den. Jag känner mig stark, smidig och vältränad. Något jag aldrig hade varit om jag inte vecka efter vecka, år efter år hade utmanat den och tränat den. Att ha en kropp som är stark och smidig är ingenting man får av sig själv. Vilket jag ofta upplever att många tror. Jag har på mina 18 år som gruppträningsinstruktör träffat på människor med vitt skilda uppfattningar om det här med träning.



Inte kan väl jag, som är så osmidig träna yoga? Jo, det är precis det du kan och bör göra. Inte vill du väl vara stel resten av ditt liv bara för att du inte vågade testa?

Inte kan väl jag träna gympa som har så ont i knäna? Klart att du kan, men naturligtvis skall du lyssna på din kropp och inte göra någonting som gör ont. Sedan kanske du inte bör hoppa och skutta om knäna gör ont. Men det går alldeles utmärkt att gympa även om du väljer att inte hoppa!

Jag går på gympa varje vecka och det är absolut det tråkigaste jag vet. Om nu gympa är det tråkigaste du vet kanske det inte är just gympa du skall träna utan testa någon annan form av fysisk aktivitet. Alla behöver  inte gilla samma sorts träning.

Jag som är så tjock kan inte träna. Nä och du tror du att du kommer bättre i form av att låta bli... 

Just alla dessa ursäkter och undanflykter är SÅ vanliga och det kan ibland göra mig lite ledsen och deprimerad. Att det finns så många människor som inte förstår att det inte finns några genvägar till hälsa och att det krävs fysisk aktivitet för att få en välmående kropp. Om det så är promenader, yoga, fotboll, gympa eller what so ever. Men vad som slagit mig är även att så många förefaller ha en så dålig självbild. Inte kan väl jag...

Allt jag kan göra är att försöka ge dessa personer en egoboost genom att få dem att förstå att de visst kan. ALLA kan, om man bara tar hänsyn till de personliga förutsättningarna. Vi är inte likadana och vi har inte samma förutsättningar, så är det bara. Att jämföra sig med någon annan är sig själv är helt meningslöst. Att försöka få träningsovilliga människor att förstå det är något som verkligen inspirerar mig. Ibland känns det dock lite tröstlöst när samma gamla tasktiga argument för att få slippa röra på sig kommer upp.

Nej, fler människor måste förstå att våra kroppar är en fantastisk mekanism som vi måste vara rädda om och som tillslut slutar fungera om vi inte utmanar den.




Nej, mer rörelseglädje åt folket!

Kommentarer
Postat av: gympamamman

Jobbigt att komma hem från semester och ha en veckas blogg som man vill läsa, men nu är det gjort. Härlig läsning, sköna kommentarer! Har du inte fattat förrän nu att man som förälder utvecklas med sina barn. Att göra yoga med Röda havet som bakgrund hade jag för tre år sedan inte njutit av och känt din närvaro denna underbara morgon. Fortsätt utvecklas jag försöker hänga på.

2009-02-04 @ 13:38:33
Postat av: Farsan

Jag har nu suttit framför datan en halv timme och uppdaterat mig på ditt bloggande under våran bortavaro. Du skriver så trevligt och inspirerande. det är som en kopia av mina egna tankar. Kram Farsan

2009-02-04 @ 14:15:34
Postat av: Jenny

Håller med ovanstående (dina föräldrar?), du skriver väldigt inspirerande!

2009-02-04 @ 14:22:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0